Drömmen om Skandinavien

Vi står på skandinavernas sida.

Vi strävar efter kärlek, ärlighet och idealism.

Vi vill ha ett samhälle baserat på naturliga gemenskaper som familjen och folket. Här finns den kärlek och struktur som är nödvändig för ett gott liv. I det skandinaviska finner vi en gemensam etnicitet, kultur och framtid – vår identitet.

Vi vill att beslut ska flyttas dit de hör hemma, till dem som berörs. En radikal decentralisering och ett tydliggörande av personen bakom beslutet är nödvändig. Det lokala och nära är en förutsättning för ett samhälle baserat på ärlighet.

Livet har mer att erbjuda än ett tomt konsumtionssamhälle. Europa bär på ett traditionellt ideal om en bättre människa, vilken strävar mot något högre istället för sin egen vinning; en idealistisk människa som kämpar för Europas frihet.

Vi kämpar smart och färgstarkt, samtidigt som vi har kul.

Vi jobbar smart och effektivt för att uppnå resultat. Vi är alltid beredda att utvärdera och förbättra tidigare metoder. Vi är här för att göra skillnad.

Det vi gör ska vara snyggt och effektfullt. Vi skapar reaktioner och intryck och vi påverkar omgivningen genom att alltid vara färgstarka.

Vi har kul när vi arbetar! Livet är för kort för att slösas bort på att ha tråkigt. Vi passar på att på ett glädjefyllt sätt arbeta för vårt folks befrielse.

Vi är skandinaver som tillsammans skapar ett bättre samhälle.

Vi är Nordisk Ungdom!

Introduktion

Nordisk Ungdom är en skandinavisk aktivistorganisation. Vi vill förändra hur människor tänker och uppfattar världen. Det gör vi genom att åskådliggöra visioner, missförhållanden eller händelser med hjälp av aktioner. Vi är politiska konstnärer vars mål och syfte är att provocera, försköna och väcka människors känslor – allt för att uppmuntra till handling. En bra aktion kan med små medel få stor spridning i olika medier och en film eller bild från en sådan har möjlighet att tala direkt till människors hjärtan.

Nordisk Ungdom står fast rotat i både det europeiska och skandinaviska arvet. Vi tar därför avstånd från ideologiska papperskonstruktioner och tar istället avstamp i själva det mänskliga – i vår identitet. I det följande presenteras vår världssyn och vilket samhälle vi vill ha. Ibland kallar vi oss för social höger och menar då i begreppets ursprungliga mening och inte någon form av borgerlig avart. Vi tror istället på en objektiv sanning, värnar våra traditioner och vill inte att vårt folk ska splittras i olika partier eller klassintressen.

Nordisk Ungdom har också en social agenda. Verksamheten som riktar sig till våra aktivister och sympatisörer går till stor del ut på att bygga en gemenskap där vi stöttar varandra. Vi lever i en tid och i ett samhälle som har brutit ner våra normer och dessa behöver vi återerövra och börja tillämpa igen. En viss del av vår verksamhet tar också formen av social aktivism. Syftet är att där och då hjälpa till med en uppgift som behöver lösas och från vilken staten redan har retirerat. Nordisk Ungdom deltar inte på den parlamentariska arenan utan istället vill vi med eget konkret arbete hjälpa till att skapa ett bättre och socialt ansvarskännande samhälle.

Med ”Drömmen om Skandinavien” lägger vi den idémässiga grunden för vårt fortsatta arbete. De utmaningar vi möter i dagens Skandinavien är inte isolerade förhållanden utan en del av ett systematiskt förtryck av oss – av vår identitet. Dessa utmaningar är något alla de europeiska folken nu står inför. På de följande sidorna presenterar vi den idégrund som motståndet kommer att bedrivas utifrån.

GLOBALISERINGEN

Världens pluralism urholkas

Den process som kallas globalisering handlar inte bara om hur olika kulturer kommer närmare varandra och hur marknader ”öppnas”; detta är den skapade bilden bakom vilken en global maktstruktur har formats. Som metod och plattform används en universalistisk och egalitär ideologi. Denna ideologi får ofta agera moraliskt alibi för bombräder, naturexploatering och (anti-)kulturell expansion, men kallas då för humanism, demokrati eller liberalism.

Ideologin i fråga går ut på kulturell utjämning, så kallad nivellering, och man utgår ifrån att alla kulturer är lika mycket värda som uttryck, men inte i sig själva. På så sätt sker en utjämning, likriktning eller till och med utsuddning av världens olika kulturer. Denna ideologi erkänner inte en kulturs egenvärde, utan värdet av en skandinavisk kultur ligger istället i att den är en kultur bland andra – inte i att den är speciell eller att den i någon mån visar unika drag och på så sätt uttrycker en unik identitet. När alla kulturer ges samma värde ses det inte som en förlust när någon försvinner, försvagas eller när dess särart minskar. Den yttersta konsekvensen av detta blir att alla världens folk och deras kulturer kommer att brytas ner och ersättas av ett universellt proletariat; historielöst, rotlöst och till sist egendomslöst.

Denna ideologi, som förespråkar kulturell nivellering, är ett kraftfullt vapen för den globala maktstrukturen och verkar på flera nivåer. Den bryter ner naturliga identiteter och formar nya utifrån egna premisser. Den söndrar mänskliga relationer och ersätter dem med politiska substitut; RFSL, Svenska Kyrkan, Public Service-sektorn med flera är tydliga exempel på detta. Det är också denna ideologi som ligger bakom förekomsten av samma betongförorter, samma kliniska köpcentrum och samma tomma kulturliv som återfinns i hela västvärlden. Kulturen, samhället och folket blir slutligen oförmögna till en självständig yttring och ett oberoende fortskridande.

Globaliseringsprocessen splittrar naturliga och organiska gemenskaper som familj, släkt och samhälle till ”självförverkligande” individer och abstrakta kollektiv, ofta med otydlig politisk styrning. Vi anser att ett erkännande av denna process är första steget mot frihet. Brytandet av densamma möjliggör ett uppbyggande av, och medvetenhet om, en egen kultur och identitet; grunden för frihet.

Färre äger mer

Om likriktningen av världens kulturer är orsak eller verkan till den monopolisering av världens tillgångar som sker i samband med den kan diskuteras. Klart är dock att det sker en likriktning också av världens ekonomiska system och att ägarkoncentrationen ökat som en konsekvens av detta. Via avregleringar är det globala aktörers intressen som tillvaratas, inte folkrätt, miljöskydd eller nationers välstånd.

De frihandelsavtal som förhandlats fram under senare hälften av nittonhundratalet har möjliggjort en utveckling där globala koncerners inflytande vida överskrider statens rätt till självbestämmande. Genom sammankopplingen av världens valutor till den amerikanska dollarn och det privata utlånandet av denna till den amerikanska staten har en privat maktstruktur vuxit fram, som inte kan sägas vara något annat än ett statslöst imperium. Inte sällan har motstånd mot denna utveckling resulterat i folkrättsvidriga krig.

Allt detta har skett i samband med en övertro på det materiella som förutsättning för människans utveckling och lycka. Ekonomisk tillväxt har premierats, helt utan andra hänsynstaganden och vi ser en historisk utveckling där samhället ekonomiserats. Detta leder till att det medborgerliga inflytandet minskar och att människors frihet och sätt att uttrycka sig reduceras till deras konsumtion – du är vad du köper. Som ett resultat av detta ser vi hur själva villkoren för mänsklig samverkan omdefinierats. Samtidigt eller kanske som en konsekvens av detta fortgår ägarkoncentrationen av världens tillgångar; allt större resurser hamnar i allt färre händer.


Färre bestämmer mer

Vi ser också hur det politiska beslutsfattandet förflyttats längre och längre ifrån den enskilda människan. Antalet folkvalda har drastiskt reducerats under de senaste hundra åren, för att ersättas av en expanderande sektor av tjänstemän, funktionärer och stel byråkrati. Samtidigt som antalet folkvalda minskat så har deras inflytande ökat. Få har mer inflytande över fler människor och större områden medan det personliga ansvaret och exempelvis möjligheten att ställa en enskild maktutövare till svars har minskat. Detta är vad elitens nya politiska projekt såsom Europeiska Unionen, Afrikanska Unionen och så vidare handlar om; centraliserad politisk makt frikopplad från personligt ansvar används för att införa samhällsomvälvande förändringar till förmån för globaliseringsprocessen.

Vi anser att ovanstående problembeskrivningar pekar mot skapandet av en global köpmannastat där människans värde bestäms av hennes förmåga att producera och konsumera. Som ett motgift mot denna utveckling vill vi istället verka för traditionen: En tradition som tar sin utgångspunkt i vad vi är och var vi kommer ifrån – i vår identitet.

 

 

ETT ORGANISKT SAMHÄLLE

Vi finns i ett sammanhang

Både individen och kollektivet som koncept är moderna myter. Ingen människa äger förmågan att helt och fullkomligt ställa sig utanför mänskliga sammanhang – det vore självmord. Uppgåendet i ett anonymiserande kollektiv är lika problematiskt eftersom den enskilda människan där reduceras till en kugge i ett mekaniskt skeende. Båda koncepten berövar människan hennes innersta drivkrafter, hennes idéer och initiativ, samt det mellanmänskliga, samhällets själva grund.

Ett sunt samhälle finner balans mellan person och gemenskap och låter dem ge varandra snarare än att göra dem till motsatser. Ett sådant samhälle benämns som organiskt och tar sin utgångspunkt i det som är naturligt givet. Familjen intar i det hänseendet en särställning såsom samhällets minsta beståndsdel och är den grund utifrån vilken övrig organisering kan förstås. I familjen förenas kärlek, hierarki, ansvar och tydliga roller, som män och kvinnor och föräldrar och barn, till en enhet och gemenskap. En organisk enhet varken förtrycker eller suddar ut de ingående delarna. Varje person i familjen finns kvar med sin egna distinkta personlighet medan de förenas till en större helhet som inte bara är summa av de olika personer som ingår i den utan representerar något nytt och större.

Auktoritet och frihet

Den nordiska friheten har tidigare varit kopplad till en identitet och ett sammanhang. Ett exempel på detta är odalbonden och det frihetspatos som den traditionen är ett uttryck för. Denna frihetssyn har inte varit en subversiv vilja att riva ner till förmån för drifter och materialistisk egennytta, som de moderna ideologierna ofta ger uttryck för, utan tvärtom varit en uppbygglig kraft såväl på ett samhälleligt som på ett personligt plan. Friheten och självägandet har förståtts som ett förvaltande över tid och också som ett personligt och moraliskt självförbättringsarbete. Denna frihet har också tagit sig uttryck i det skandinaviska tingsväsendet, vår tidiga ansats till rättssamhälle och en lokalt förankrad demokrati. Som sådan har friheten varit en manifestation av traditionen.

I dagens demokrati är auktoritet någonting som ständigt kritiseras och undergrävs, så till den grad att dess själva princip är på god väg att ogiltigförklaras. Att ifrågasätta auktoriteter är ett kärnvärde i vår ”kultur”. I motsats till detta kan man i det skandinaviska tingsväsendet se inte bara en vilja till frihet utan också auktoritet. Makten var ett givet nav kring vilket samhället kretsade, utan att för den sakens skull bli förtryckande. Den var en utkristallisering av de gemensamma normerna, vars uppgift det var att försvara den gemensamma synen på friheten och traditionen. Makten var bärare av en princip och inte till för individuell berikning eller personligt inflytande. Detta synsätt skiljer sig markant från dagens politiker och politiska strukturer som skyr det personliga ansvaret. Traditionellt innebar makt istället ett stort personligt ansvar, vilket också stod i proportion till den givna makten – ju större inflytande desto större ansvar.

Sett ur detta perspektiv är auktoriteten en förutsättning för frihet. I ett organiskt uppbyggt samhälle är tradition, frihet och auktoritet oskiljaktiga garanter för varandra, då de alla är olika manifestationer av de gemensamma normerna. Ett samhällsbygge måste ha denna insikt som grundval om det ska överleva över tid.

 

Pluralism i enighet

Europas moderna historia tydliggör vanskligheten i att bygga gemenskaper på ideologisk grund. Idén om en för alla perfekt samhällsmodell, en så kallad utopi, har fungerat som ursäkt för totalitarism och proletarisering. Miljontals och åter miljontals européer har mist sina liv för utopisternas falska uppfattning om mänsklig enighet.

Sann enighet kan bara existera där den är ett uttryck för gemensamma moraliska uppfattningar, kontinuerliga över tid. Således är enighet ett uttryck för organisk harmoni vars klangbotten delas av alla ingående delar. Ur en sådan grund kan en verkligt stabil mångfald växa fram. I ett sunt samhälle är staten liten och i dess ställe finns en stor variation av olika organisationer. Dessa är skapade med lokal förankring och är en formalisering av en befintlig naturlig gemenskap och fyller ett specifikt syfte i samhället. Staten måste lämna ett mycket stort utrymme till denna spontana organisering av samhället där det är gemenskapen som sådan och dess möte med de faktiska behov som finns som sätter agendan. En sådan mångfald har en kvalitativ grund och den bidrar till helhetens utveckling samtidigt som den är så stark att den klarar av tydliga personliga uttryck och former.

I de moderna teorierna om mångkultur och demokrati är människan reducerad till enbart bärare av tomma och högst abstrakta rättigheter. Hon är där en individ bland andra, fullt utbytbar och utan ett personligt värde och uttryck. I ett traditionellt samhälle finns det utrymme för att vi är något mer, med ett eget unikt värde och personlig uppgift och vi blir därmed en del av ett sammanhang. Detta skapar inte de katastrofala etniska, sociala och ekonomiska spänningar som det moderna samhället eftersom en sådan syn erkänner gemenskapens grundläggande villkor; traditionen. Endast denna, den gemensamma kontinuiteten, kan garantera och balansera samhälleliga framsteg och personlig utveckling.

Traditionen lever även i dag via de personer som genom sina liv bär vittne om vårt gemensamma ursprung och vår normstruktur. Att bilda familj, att alltid stå vid sitt ord, att kämpa för sitt folks frihet och att slänga ut TV:n är exempel på hur en person kan orientera sitt liv mot traditionen.

 

 

ETT SKANDINAVISKT FOLK

Vi kämpar för vår identitet.

Självmakt kräver en vilja till förståelse av och medvetenhet om det egna sammanhanget. Detta tar avstamp i filosofiska frågeställningar som är lika giltiga på det personliga planet som för det gemensamma: vem är jag? Vilken roll spelar jag i historien? Vart hör jag hemma?

Just förståelsen för det organiska sammanhanget är central för den egna identiteten. Den ger en tidsuppfattning som sträcker sig över generationerna och formar självuppfattningen. Den egna identiteten blir då den kompass med vars hjälp varje människa, och varje samhälle, kan finna sin riktning.

Att känna sig själv är en del av att vara människa och detta är intressant nog en rättighet som måste förvärvas. I motsats till de abstrakt definierade mänskliga rättigheter som tillhör det universella proletariatet så är en identitet en rättighet som är villkorlig. Den kräver en medvetenhet och ett medvetet förvaltande över generationerna.

Rätten till en identitet är rätten till särart, till det egna språket, den egna verklighetsuppfattningen och den egna historien, men framför allt är det rätten till den egna framtiden. Vi vill närma oss utmaningar ur ett skandinaviskt perspektiv för att säkerställa lösningar som är för skandinavernas bästa istället för att gagna en klass eller ägna oss åt fruktlösa försök att förverkliga utopier. Vi vill kämpa för ett folk, ge röst åt våra förfäder och värna om vår gemensamma framtid genom att skydda de mest utsatta av alla; de ofödda barnen.

Danskar, norrmän, svenskar och deras ättlingar är ett folk – det skandinaviska. Vi talar ett språk, vi delar en kultur, vi utgör en etnicitet och vi förenas av en gemensam framtid. Det skandinaviska folket är inte kopplat till någon statsbildning utan kan fritt definiera sitt eget sammanhang. Vem som är skandinav har inte med medborgarskap att göra utan det handlar istället om en identitet sprungen ur ett gemensamt förflutet. Vi är ett skandinaviskt folk och det är för skandinaverna vi kämpar!

 

 

NORDISK FRIHET

Vi kämpar för ett rättssäkert, lokalt och fritt samhälle

Vi anser att en genomgående omstrukturering av det politiska systemet är nödvändig, där beslutsfattandet flyttas närmare medborgarna enligt den ordning som rådde innan de stora politiska centraliseringarna. En viktig del i det avseendet är utökad direktdemokrati samt personval på lokal och regional nivå.

Ytterligare ett led i denna decentralisering är avskaffandet av politiska partier som plattform. Partibildningar leder till en abstraktion av maktutövningen och att osunda eliter bildas. Det är en felaktig form för politiskt arbete vilket leder till skendebatter och ansvarsflykt. Den politiska arenan ska beträdas genom konkret, samhällsnyttig förtjänst och vara ett verktyg för gemensam utveckling, inte för utopiers förmenta förverkligande eller för enskildas maktbegär. Alla människor har i grunden något att tillföra samhällsutvecklingen, dock är identifieringen med det egna sammanhanget avgörande för förmågan att bidra. Ett samhälle som inte verkar för förening av sina inneboende delar verkar för sin egen upplösning.

Vi ser rättssamhället som en absolut nödvändighet för frihet. Ett rättssamhälle måste dock utgå ifrån och omhulda nordiska intressen. Dessa utgörs av en gemensam historia och en gemensam framtid och därmed blir medborgarskapets rättigheter och skyldigheter centrala och oerhört värdefulla för vår gemensamma utveckling.

Äganderätten är en grundbult i ett rättssamhälle och överallt där friheten hyllas. Möjligheten att förvärva egendom och att över tid inom familjen överföra dessa tillgångar till nästa generation är en del av ett traditionsnära förhållningssätt. Det är en frihetsaspekt att kunna skapa sig en egen sfär och därför möjliggör varje sunt samhälle en stor självständighet för familjen. Äganderätten får dock inte hota friheten genom att bli abstrakt och på så sätt diffus och integritetskränkande.

Rätten till information bland annat via internet liksom rätten till både anonymitet och integritet är viktiga. Hela begreppet immaterialrätt måste ses över och till stora delar förpassas ut ur juridiken. Det finns annars en stor risk för att bolag kontrollerar vår intellektuella utveckling genom att begränsa ett fritt informationsutbyte. Vi måste även vara fria att bruka det vi själva skapar eller äta vad vi odlar, varför stora ingripanden i den framväxande globala patenträtten också måste göras.

Vi vill inte bara se en radikalt decentraliserad politisk struktur utan också en radikalt decentraliserad ekonomi som främjar lokala lösningar; lokal matproduktion, lokal energiproduktion, lokalt företagande. Det konkreta och det nära låter människan orientera sig i det som verkligen betyder något för henne själv. Bortanför det abstrakta kan vi hitta tillbaka till och vidareutveckla den nordiska frihet som är vår arvsrätt.

 

 

ETT FRITT EUROPA

Vi kämpar för ett europeiskt maktblock

Europa är både en kulturell och geografisk enhet som under historiens gång sammanfogat de europeiska folken. Vi är olika folk med rätt till både särart och frihet men vi är förenade i en civilisation med en gemensam framtid. Det skandinaviska folket är ett av Europas många folk och vi står stolta, sida vid sida, med våra brödrafolk i en gemensam frihetssträvan.

I en tid som mer och mer präglas av ett tomt konsumtionsideal måste Europas traditionella ideal om en bättre människa, en idealistisk människa, framhållas som en möjlig väg framåt. Detta är en vision om en människa som strävar mot något högre och som inte längre låter sig definieras av sin egen vinning eller sin egen njutning. Det är en människa som lösgjort sig från materialismens bojor och som kämpar för ett fritt Europa.

Rätt till särart är villkorlig, då den är beroende av den egna förmågan. Därför är de materiella och intellektuella resurser som vi förfogar över själva grunden för vår fortlevnad. I vilken grad vi kan styra vår framtid är helt beroende av den vilja och förmåga vi uppammar idag.

Upprättandet av en ekonomisk intressesfär är av vital betydelse för Europas självständighet. Att vara beroende av ickeeuropeisk produktionsförmåga och prissättning är en farlig, kortsiktig och osäker väg. Istället bör europeisk produktion åter fokusera på ekologiskt jordbruk, småskalig industri och teknikutveckling. Europeisk självförsörjning är en förutsättning för ekonomisk frihet. I befolkningstillväxtens tidevarv är tillgången till mat och andra naturresurser avgörande och kommer att vara en av huvudanledningarna till kommande konflikter. Europeisk självförsörjning är dock främst ett medel och bör inte vara ett tomt mål, då förvärvandet av resurser bör vara den övergripande målsättningen för att garantera Europas position i framtiden.

Europa utgör ett geopolitiskt block med ett intresse på den internationella arenan. Denna syn är själva antitesen mot ett EU som klåfingrigt inkräktar på vår frihet och samtidigt bygger en politiskt korrupt elit. Europa ska skydda sina ingående folks frihet mot yttre hot och försvara sina resurser. En naturlig utveckling i den strävan är en gemensam krigsmakt som kan garantera Europas frihet.

Vi ge oss icke. Men vi vill fred.

 

 

EFTERORD

När vi startade Nordisk Ungdom 2010 var siktet aldrig inställt på en traditionell organisationsform. Vår tanke var att bygga en plattform varifrån vi snabbt kunde påverka, ställa om, utmana och provocera. Vi tänkte på oss själva som en plantskola där unga aktivister skulle få utlopp för sina idéer och sin kreativitet. Vi tillät oss att misslyckas och att ta fel vägar, så länge de var oprövade. Vår strävan var istället att vi så fort som möjligt skulle gå från tanke till handling; det var aktionen i sig som var målet. Vi ville göra upp med vad vi såg som tidigare generationers misslyckande och vi ville göra det snabbt.

Att vi hade något nytt att komma med stod klart redan från allra första början. Då vi lanserade Nordisk Ungdom gjorde vi det till tonerna av en reggae-låt, vilket knappast föll i god jord hos alla, men visade på ett ärligt sätt att vi var beredda att både ifrågasätta gamla metoder och att prova nya. Det var ett extremt svart-vitt politiskt klimat som rådde på den tiden och när det inte gick att sätta in oss i något fack blev både våra givna motståndare och potentiella allierade förvirrade. Vårt mål? Politiskt korrekt syntax error.

Vi började tidigt se oss själva som politiska konstnärer och drev med vår omvärld och dess bild av oss. Vi var inte rädda för att använda våra motståndares egna konstformer emot dem och många av våra aktioner tog sig uttryck som ren performance-konst.  Genom våra metoder har vi revolutionerat förutsättningarna för det oppositionella arbetet. Nu lägger vi ytterligare en grundbult för vår framtid.

Resultatet av vårt arbete håller du nu i din hand. Det är ett manifest som illustrerar allt det som vi inte har varit, men som vi hela tiden har strävat efter att bli.

Patrik Forsén

Talesman 2010-2012, 2013-2015